Utredaren avråder från att införa en straffsanktionerad allmän skyldighet att bistå nödställda personer, dvs. vad som även brukar benämnas en civilkuragelag. I enlighet med sitt uppdrag presenterar utredaren dock en teknisk modell till en sådan lagstiftning.
Uppgiften har varit att utreda möjligheten att införa en lagstadgad skyldighet för var och en att efter förmåga ingripa när någon är i nöd, ibland kallad en civilkuragelag. Utredningen konstaterar att en sådan lagstiftning inte skulle få någon nämnvärd positiv effekt.
Däremot skulle den minska människors benägenhet att anmäla och vittna om övergrepp och olyckshändelser i fall då de själva inte gjort tillräckligt för att hjälpa. Med tanke också på den återhållsamhet som allmänt sett bör iakttas när det gäller att kriminalisera beteenden som tidigare varit straffria, avråder utredningen från lagstiftning.
I enlighet med sitt uppdrag presenterar utredningen likväl en modell för en lagstiftning på området. Böter eller fängelse i upp till två år ska enligt modellen kunna följa för den som låter bli att bistå någon som befinner sig i allvarlig fara för liv, hälsa eller trygghet till person. Ansvar ska utdömas bara om underlåtenheten med hänsyn till omständigheterna är uppenbart oförsvarlig. Härigenom tydliggörs att den som av fruktan för sin egen säkerhet avstår från att ingripa inte riskerar att straffas.
Hämta:
Allmän skyldighet att hjälpa nödställda?, SOU 2011:16
(Betänkande 2011-03-11)
